KONSTFACK...
Innan den senaste kritiken mot Konstfack i Stockholm, har jag bara hört bra saker om skolan. Och jag tycker faktiskt inte att den nuvarande debatten om vad som är konst eller inte konst hör ihop med Konstfack på övriga plan än att de var elever på skolan. Debatten om vad som räknas som konst eller inte, har länge funnits. Och det är nu jag börjar bli irriterad. Vi har lagar och regler i Sverige på grund av en anledning - att folk inte ska bli lidande. Idag fanns en ny artikel om detta i både DN och Aftonbladet. Artiklarna handlade om att elever på Konstfack tycker att det borde vara okej att bryta mot lagen om det är för ett konstsyfte. Frågan är om de då skulle vara intresserade? Deras arbeten handlar ju mer eller mindre om att bryta lagen, att bryta normer och göra något uppseendeväckande. Hade de fått bryta mot lagen i och med konsten, hade det inte lockat. Det är dessutom inte en lösning på problemet. Om konstnärer ska få bryta mot lagen, kommer debatten i stället att handla om vem som får kalla sig för konstnär och inte. Skulle vilja referera till min vän Hanna som så klokt och ironsikt sa: " Vad bra, nu kan jag skylla allt dumt jag gjort under mina tonår på konsten." Detta tycker jag är så otroligt klockrent. Jag tycker hela debatten är löjlig. Konst behöver inte vara olaglig för att vara provocerande och konst behöver faktiskt inte heller vara provocerande för att vara uppskattad. Hon som låtsades vara självmordbenägen verkar inte ha tänkt på alla de psykiskt sjuka som hon skrämde och störde när hon skrek och sparkades när hon togs till psykakuten. Nej, någon måtta får det faktiskt vara.
Kommentarer
Trackback
