KAFFE+VIT HELTÄCKNINGSMATTA=VERY BAD NEWS

Jävla Starbucks! Jag skyller på dem. Bar hem min kaffe, allt gick bra. Satte mig vid datan för att plugga inför högskoleprovet(gah!) och tar ett avslappnat grepp runt min kaffe. Helt plötsligt poppar locket bort och jag blir rädd, fråga mig inte varför, hoppar såklart till och spiller ut kaffe över hela skrivbordet, min data och det värsta av allt den Cremévita heltäckningsmattan. Jag skrev högt på tre olika språk. Helvetes jävla skit! Bugger! Merde! Det här är bland det värsta med att jobba som au-pair, att alltid behöva vara livrädd att förstöra nåt i huset. Men jag skrubbade med baby-wipes och allt jag kunde hitta. Tror att det funkade tack och lov. Men här kommer min poäng. Varför denna fruktansvärda heltäckningsmatta? Är de bara lite efter  i detta land eller tycker de helt ärligt att det är snyggt? DET ÄR DET MEST OPRAKTISKA SOM KAN FINNAS I ETT HUS DÄR DET BOR EN BARNFAMILJ! GAAAAH!

Märks det att jag inte har en jättebra dag? Jag tror det. Ska försöka lugna ner mig lite nu. Trött som ett as är jag också. Men det går nog över.
Fyllde iallafall år igår. Det var trevligt. Jag tycker om att fylla år. Min dag liksom. Hur ofta har man en dag som man bara kan glida runt, rycka på axlarna och allt liksom bara flyter på? Tack till mina fina vänner som gjorde kvällen så fin!


Mycket trevlig helg hade vi här i London. En helg helg full av The Peoples Republic. Underbart

GLAMOURAMA

Jag är säker på att det måste vara ett skämt. Det är det väl ändå? Snälla sluta skämta nu, för jag klarar inte av det. Människor i Sverige lever väl inte så? Inte vuxna människor? Det finns väl inte människor som pratar sådär? Eller?

Tre tjejer mellan tjugo och trettio år möts på La Rouge i Stockholm för en tjejkväll. De dricker Champagne och verkar ha det trevligt. Lite konstlat, men ändå, trevligt. Plötsligt är det dagen efter och den ena av tjejerna går till jobbet, medan de andra två ska mötas för en "bakislunch". De dricker Bloody Mary, med som-det-sig-bör en selleristång. De äter även sushi. Skulle inte vara mitt val under en  så kallad "bakislunch", men okej. Vi hänger inte upp oss på sushin.

De börjar samtala om kvällen/natten/morgonen innan. Det är någon som har somnat på toan, någon som gömmer sig i DJ - båset och det verkar ha varit allmän dunderfylla. Ingenting konstigt där heller, sånt händer. Mer ofta än sällan. Plötsligt säger den ena att hon träffade en kille. En "Mr.Big". Den andra säger att hon kan ju inte kalla honom för "Mr. Big". Nä okej, säger hon. Det skulle ju vara plagiat från Sex and The City. Hon fortsätter med att hon kanske skulle kalla honom för "Mr. Small" istället. Fast det skulle ju också bli fel för han är ju inte "Mr. Small". Hihi. De gick nämligen hem och hade " Inte Mr. Small sex utan Mr. Big sex".

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt. Som om jag själv hade suttit och sagt sådär medan jag blev filmad och sen kollade på det på webb-TV. Jag känner mig skamsen. Ledsen. Och nu är jag mest förvirrad.

Henley

Puuh, jag är trött som en, ja inte som en lärka i allafall. Startade dagen med en tripp till utkanten av London. En by/stad som heter Henley-upon-thames. Underbart vacker, men husen precis vid vattnet. Familjen och jag åt tillsammans på ett ställe som heter Zizzi(som tydligen betyder snopp på franska), för att sedan hyra en båt som vi tog en tripp på Themsen med. Allt som allt en trevlig dag. Jag är tusenfaldigt tacksam för att familjen inte kräver att jag ska köra bil här. De som känner mig vet att jag har lite problem med att skilja på höger och vänster, vilket gör det svårt för mig att navigera i Sverige. Här är allt plötsligt tvärtom, vilket gör att jag får stanna och hälsa i luften vid övergångställena för att reda ut åt vilket håll jag ska titta först. Som tur är verkar London ha anpassat sig efter detta och har gjort en version av övergångsställen som jag kallar"Crossing the road-dummies edition". Framför många av övergångställena står det nämligen med stora bokstäver "LOOK LEFT" eller "LOOK RIGHT". Ett problem löst..

Nu är det dags för sängen! Imorgon bär det av mot Frankrike och Le Touquet.


Henley-upon-thames(www.google.se)

London Baby!

Vi gör ett tredje försök med denna blogg. Jag får aldrig in rutinen med att skriva blogginlägg varje dag. Men nu har denna lilla Ölandstjej fått en au-pair plats i London, så det ska bli ändring!

Tog tåget igår morse mot Kastrup och Köpenhamn. Efter lite problem med bagaget i bagage-drop var jag helt plötsligt påväg med ett flyg till Heathrow och London. Jag grät lite tyst in i väggen när vi lyfte. Nervös, lite virrig och samtidigt glad. Sånna känslor är för mig inte lätt att kontrollera.

När jag landade på heathrow upptäckte jag snart att det är en gigantisk flygplats. Fick nog stå i kö i 40 min bara för att visa uppmitt pass i Tullen. Hämtade mitt pick och pack och begav mig på jakt efter The Heathrow Express. Ett tåg som skulle ta mig till Paddington station där pappan i familjen, Julian, väntade på mig. Vi hoppade in i hans Maserati och begav oss till Clapham där familjen bor. Jättetrevliga, men onekligen lite posh. Barnen Charlotte(5) och Alex(4) är busiga och glada.

Idag var vi i en väldigt stor park på förmiddagen. Sedan begav jag mig ut på äventyr och tog tunnelbanan till Tottenham Court Road och Oxford Street. Virrade runt ganska mycket, speciellt på tunnelbanan, men alla är trevliga och hjälpsamma så det gick bra. Nu är jag helt slut i pannkakan, så jag ska sätta på en film och bara softa. Utelivet får vänta tills jag hittar lite bättre.

På måndag åker jag till Frankrike och Atlantkusten tillsammans med mamman, Caroline och barnen. Får se om jag kan uppdatera bloggen därifrån. Tillbaka i London om två veckor. London Baby!


Oxford Street at night. google.se

The half-blood prince

Åh vad jag har längtat och snart är det dags! Känns som man har väntat i evigheter och det har man ju faktiskt eftersom premiärdatumet blev uppskjutet över ett halvår. Men nu är det snart dags! Underbart!


BEETHOVEN - IMMORTAL BELOVED

My thoughts go out to you, my immortal beloved

I can live only wholly with you or not at all

Only by calm consideration of our existence,

can we achieve our purpose to live together

Be calm. My life. My all.

Oh continue to love me,

never misjudge the most faithful heart of your beloved.

Ever thine

Ever mine

Ever ours


EXISTENTIALISM

Jag får nog börja med att ursäkta min frånvaro. Det har varit mycket på g under den senaste veckan. I tisdags fyllde jag 20, men vi firade redan i lördags. Hela släkten och några av mina vänner var här, sedan blev det utgång på kvällen. Mycket trevlig kväll. På födelsedagen besökte jag såklart systemet. Jag kände mig lite vilsen och faktiskt lite olaglig. Tar väl ett tag att vänja sig antar jag.

Igår hade vi en underbar lektion i religion B. Vi pratade om existentialism. Verkligen ett otroligt spännande ämne. Det handlar mycket om att man gör egna val i livet och att människorna lever i självbedrägeri. Det var väldigt intressant, så framför ska jag försöka mig på Sartre och Kierkegaard. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta studera Existentialismen.

Idag har jag inte mycket mer att bjuda på.


Kierkegaard

KONSTFACK...

Innan den senaste kritiken mot Konstfack i Stockholm, har jag bara hört bra saker om skolan. Och jag tycker faktiskt inte att den nuvarande debatten om vad som är konst eller inte konst hör ihop med Konstfack på övriga plan än att de var elever på skolan. Debatten om vad som räknas som konst eller inte, har länge funnits. Och det är nu jag börjar bli irriterad. Vi har lagar och regler i Sverige på grund av en anledning - att folk inte ska bli lidande. Idag fanns en ny artikel om detta i både DN och Aftonbladet. Artiklarna handlade om att elever på Konstfack tycker att det borde vara okej att bryta mot lagen om det är för ett konstsyfte. Frågan är om de då skulle vara intresserade? Deras arbeten handlar ju mer eller mindre om att bryta lagen, att bryta normer och göra något uppseendeväckande. Hade de fått bryta mot lagen i  och med konsten, hade det inte lockat. Det är dessutom inte en lösning på problemet. Om konstnärer ska få bryta mot lagen, kommer debatten i stället att handla om vem som får kalla sig för konstnär och inte. Skulle vilja referera till min vän Hanna som så klokt och ironsikt sa: " Vad bra, nu kan jag skylla allt dumt jag gjort under mina tonår på konsten." Detta tycker jag är så otroligt klockrent. Jag tycker hela debatten är löjlig. Konst behöver inte vara olaglig för att vara provocerande och konst behöver faktiskt inte heller vara provocerande för att vara uppskattad. Hon som låtsades vara självmordbenägen verkar inte ha tänkt på alla de psykiskt sjuka som hon skrämde och störde när hon skrek och sparkades när hon togs till psykakuten. Nej, någon måtta får det faktiskt vara.





THE TIME WE..

Vad har hänt med Melodifestivalen? Allvarligt talat, vad är det för kasst startfält i år. Den enda deltävling som varit tollerabel(är det ens ett ord?) är den första från Göteborg. Blev grymt besviken på BWO idag, varför ger dig sig på ballader, när de är så grymma i upp-tempo? Den grekiska låten var jäkligt bra dock. Kul att juryn valde den i alla fall. Jaja nog om schlager.

Idag har jag varit och hälsat på min kära kusin Terese. Vi gick och storhandlade på maxi, vilket alltid får mig att känna mig så vuxen. Jag riktigt njöt när jag fick gå och plocka i varor och jämföra priser. ICA eller Heinz? En annan sak som chockade mig, var att jag fick syn på ett svindyrt toapapper. Det kostade typ 20 kronor mer än det vanliga och när jag kikade närmare uptäckte jag att det var parfymerat. Med Lime! Allvarligt talat, hur långt ska sånt här gå? Jag känner faktiskt inget behov av att dofta lime i min kussimurra eller i nr2. Men vad vet jag, det kanske skulle vara spännande. "Oj, vad gott du luktar älskling. Ny perfym?" " Eh, nee, det är mitt toapapper." Ingen konversation jag ser särskilt fram emot. Likadant med de där trosskydden som luktar typ Grönt tee.

Nej, hörrni. Jag borde gå och lägga mig. Eller i alla fall sluta blogga. När inläggen börjar handla om Melodifestivalen och parfymerade trosskydd är det nog dags att ge sig för dagen.

Natti natti


DON´T WORRY DADDY..I´M NOT ADDICTED YET

I could use another cigarette, but don´t worry daddy, I´m not addicted yet.
One too many drinks tonight, and I miss you like you were mine.

Så börjar Sara Bareilles underbara låt Come Round Soon. Jag blev tidigt förälskad i hennes musik. Låångt innan den alldeles för kommersiella Lovesong började spelas sönder på alla radiostationer. Hennes musik har själ, och det märks att hon har inspirerats av Eva Cassidy.

Come Round Soon, får mig alltid att tänka på en av mina tidigare pojkvänner, som med tiden blev en av mina bästa vänner. Nu när han befinner sig i Norge kan vi inte längre prata med varandra flera gånger i veckan och jag saknar hans röst och hans kloka ord. Jag hoppas du har det bra.

 Vi för ganska länge sen.

Det var allt jag hade att bjuda på ikväll, blir inte mer cirkus än så. Nu ska jag gå och bädda ner mig tillsammans med mitt tråkiga humör.

BLOGGEN..FRIEND OR FOE?

Jag sitter just nu i en diskussion om bloggare och deras inflytande, med min kusins pojkvän.
Han är emot bloggandet och framförallt modebloggarna, på grund av deras makt över unga tjejer. Jag ser däremot bloggarna som en revolution. En framsteg vad gäller vår yttrandefrihet. Inte många gånger förr har unga tjejer och killar fått ett sådant slagkraftigt forum för att uttrycka våra tankar. Sedan kom han med argumentet att dessa modebloggare, har för stort inflytande och att unga tror på allt de säger. Vilket jag tycker är att underskatta unga människor. Problemet ligger inte i bloggarna, det ligger i att vi försent lär unga människor att vara källkritiska. Detta gäller all media. När han sen drog upp blondinbella som en dum tjej, som påverkade sina läsare på fel sätt, blossade lite av min gamla vrede upp. Folk får tycka vad de vill om Blondinbella, självklart håller jag oftast inte med i vad hon skriver när det handlar om politik, men är det något som man verkligen inte kan kalla Blondinbella för, så är det dum. Jag tycker att hon är en cool tjej, som vet vad hon vill. Hon har förmågan att få folk att lyssna och hon är grymt duktig på att skapa debatt. Det sistnämnda tycker jag är helt underbart. Folk som inte läser blondinbellas blogg, tror nog att folk som läser hennes åsikter sväljer dem med hull och hår. Men kollar man igenom de ca 1000 kommentarer som ofta följer på ett av hennes politiska inlägg, så kan man bevittna en otrolig debatt.
När det sedan visade sig att han hade läst blondinbellas blogg en gång och aldrig mer, för att han inte ville bidra med pengar till hennes imperium, insåg vi nog båda att diskussionen var över. Jag hade vunnit. 1-0. Återkommer efter nästa diskussion.


Bild lånad från www.sr.se


LOV? OCH MIKAEL PERSBRANDT

Imorgon inleder vi här i södra Sverige vårt sportlov. Det ska bli riktigt skönt att kunna sova lite längre, men utöver det så har jag inte riktigt lov. Veckan efter lovet, ska en hel massa arbeten vara inlämnade. Förstår inte alls hur jag ska hinna, därför är det första jag ska göra imorgon en planeringslista över alla arbeten och vad som bör prioriteras först. Listan utan inbördesording ser ut ungefär såhär

 - Filosofiarbete(kunskapsfilosofi)
 - Historiaarbete om Asatro och Kult
 - Svenskaanalys
 - Samhällsarbete om konflikten i Gaza med UNRWA
 - Geografiarbete om statsplanering i Kalmar
 - Naturkunskapsarbete om Leukemi

Utöver detta har jag prov i Matte C, Engelska C prov och Naturkunskap B prov. Härligt!

Min 15-åriga lillebror är på en fest ikväll och jag har betett mig riktigt mammigt hela dagen. Jag skjutsade honom till festen förut och satt hela vägen och tjatade "Drick inte för mycket nu" och "Gå inte ut, du kan bli sjuk eller bortrövad." Jag ville helst titta in i lokalen också, men där drog han gränsen. Tydligen är jag inte en så häftig syrra som jag trodde. Man vet ju hur spännande det var med fester i den åldern, men på något sätt glömmer jag det och blir skitskraj att något ska hända honom istället. Det kanske är något med att bli vuxen, att man inte fattar 15 - åringar, det tyckte iallafall inte jag att vuxna gjorde när jag var så gammal.

Förövrigt har jag kollat på Beck - Gamen ikväll. Inte en av de bästa måste jag säga. Men det bästa är ju helt klart Mikael Persbrandt i rollen som Gunvald Larsson. De flesta tycker att jag är sjuk som kan tycka att en man som är så pass mycket äldre än mig är sexig. Men han är verkligen den ultimata mannen. Mumma!

     

Inte mycket mer att tillägga, förutom att jag fortfarande har sjukt ont i kroppen, sedan jag spenderade fredagsnatten i fosterställning på en träsoffa. Detta gjorde jag inte för att det är skönt att ligga i fosterställning, men det var bara på detta sätt jag fick plats.



THE DAY AFTER

Jisses jag är trött. Vaknade upp för några timmar sen hos min kusin och hennes pojkvän. Vi har varit uppe hela natten och festat. Jag har sovit på en träsoffa, så jag är lagom mör idag. Kommer inte våga köra bil på en vecka. Nu ska min kusin strax köra mig hem till Kåtorp igen. Jag är så sugen på att bara köpa massa godis och cola och bara svulla resten av dagen. Ikväll får vi gäster och då borde man ju vara hyffsat pigg. Sen blir det melodifestivalen ikväll. Kul!

Nehe jag hade faktiskt inte nåt vettigt att skriva så nu tackar jag för mig

KRIMINALVÅRD

Sitter för tillfället i en datasal i skolan för att skriva ett arbete där jag ska jämföra Kriminalvården i Sverige och Kriminalvården i USA. Det är vädligt intressant. Har precis läst en rapport för Utrikesdepartementet angående de mänskliga rättigheterna i USA. Där tar de upp situationen för de över 2 miljoner fängslade människorna i amerikanska fängelser. I juli 2005 väntade 3415 personer på sin avrättning. 79 av dem var minderåriga då de begick sina brott. Minst 2225 fångar(2005) är ungdomsbrottslingar som avtjänar livsttidsstraff, utan möjlighet till villkorlig frigivning. 59% av dem är förstagångsförbrytare.

Allt detta tycker jag är helt sjukt. I Sverige har vi vissa brister i vårt rättsystem, men vi har ändå kommit väldigt långt vad gäller mänskliga rättigheter. Jag har svårt att se att ett rättsystem någonsin kan bli perfekt eller rättvist i alla lägen. Men USA:s metoder för att hålla brotten borta från samhället, känns uråldriga. Man räknar till exempel med att 10-20 procent av de som avrättats sedan 1976 har en psykisk störning, men detta tas knappt någon notis om. Sedan 1976 har 35 mentalt handikappade avrättats. Jag menar, hur tänker man här?

Jag har alltid varit emot dödsstraff. Jag tycker att ingen människa har rätt att styra över liv och död. Ett sånt beslut är för stort för oss människor att ta. Visst kan man önska att någon försvann. Att en grym mördare inte längre finns. Men det kan aldrig rättfärdiga att ta någons liv.

USA:s system för att ta ite med brottslighet håller inte i längden. De som kanske hade kunnat ta sig tillbaka från sitt tidigare liv som brottsling och sedan göra något bra av det, får inte en chans. Vissa siffror visar att 90 % av de som blivit frikända är tillbaka i fängelset inom ett år. Detta tror jag beror på samhällets vägran att ge dem en ärlig chans.

Nej nu är jag lite förbannad faktiskt


ALWAYS

Jag är i himlen känns det som. I flera år har man nu gått och grubblat över om detta legendariska band någonsin ska återförenas. Med osämjan som rått i bandet har jag verkligen haft mina tvivel. Men idag kom glädjebeskedet - Blink-182 är återförenade! Snälla, snälla turnera i Sverige eller något land i Europa. Om det blir så, så kommer jag föralltid minnas sommaren 2009!


VIKINGATIDEN

Sitter just nu i skolan och har precis avklarat ett kapitel om det forna Sverige och Norden. Först när jag hörde vad vi skulle ägna oss åt denna termin i Historia C, blev jag först lite förskräckt. Av alla ämnen jag har arbetat med under mina skolår, så är det framförallt vikingatiden vi har arbetat med. Men vår lärare i Historia C är otroligt bra och han ger oss en annan synvinkel. Det är faktiskt riktigt intressant.

Jag har precis läst klart boken "Freja" av Johanne Hildebrandt för andra gången. Det är en fantastisk bok och det är spännande att fundera över om det kan ha varit så människorna levde runt Mälaren under sen Bronsålder.

Det var allt för mig just nu!


FETT FÖRSENT

Jag är nog världens sämsta bloggare. Jag menar hur svårt ska det vara? Jag har funderat lite över det här om varför jag inte har velat skriva. Först trodde jag att jag helt enkelt inte har något att säga. Något som någon skulle intressera sig för eller rent av komma ihåg. Ord är kanske bara ord tänkte jag. Tillslut kom jag på att jag hade fel fel fel. Jag har visst mycket att säga. Det har jag alltid haft. Ett problem jag har dock, är att jag recenserar mig själv. Jag sammanfattar det jag egentligen vill ha sagt. Kanske för att jag tror att folk inte orkar lyssna till mina ord. Den här bloggen kommer alltså att bli min träning. Jag behöver träna för att släppa fram det jag egentligen vill ha sagt.

"A childs´voice, however honest and true, is meaningless to those who have forgotten how to listen"
                                                                                                                                                           
- Albus Dumledore.

Där vägen tar slut

Jag deppar lite idag, vet inte varför. Konstig känsla i magen. Men kanske ren inbillning.

Skola idag från 8.10 till 12.00. Skönt! Sedan blev det en tripp till sjukhuset för en spruta. Efter dte åkte jag hem till Lollo. Din lilla jäveln åker ju snart till Oslo. På Söndag mer bestämt. Det kändes hemskt att säga hej då, även om jag vet att det är för en bestämd period. Hon har liksom alltid funnits här, kommer bli konstigt. Min jämgamla vänner är där nästan allihopa nu. Känns en smula tomt. Men de kommer ju tillbaka trotts allt.

Idag fick vi uppgiften att vi skulle göra en stor släktforskning. Det ska bli riktigt roligt. Vår släkt, eller de flesta släkter, har några skandaler och intressanta händelser bakom oss. Kul!

Projektarbetet går lysande hittills.

Härligt!

Puss

Delayed devotion

Vill bara tipsa om en av de mest härliga låtarna jag har hört - Delayed devotion med Duffy.
Riktigt bra!

Varit en lugn dag för övrigt, inga lektioner i skolan, bara samvarodag. Mitt lag bland annat utklassat i en kubbturnering.

Vi fick en väldigt intressant uppgift också. Vi skulle skriva vad vi vill att dte ska stå på var gravsten när vi dör. Alltså hur vi vill bli ihågkommna. Jag valde: Den som låter sitt hjärta sjunga, kommer för alltid bli ihågkommen.

Natti

Jenny

Första dagen avklarad

Som jag har längtat efter denna dag i flera veckor nu. Jag trivs bäst när jag får lära mig en massa saker och skriva och ha rutiner i mitt liv. Första dagarna i skolan är oftast rätt softa. Idag hade vi bara information i en timme, sen var det klart. Tredje året på sam/sam nu och i juni ska vi alla springa ut i mössorna. Härligt ska det bli! Men samtidigt bland det läskigaste. Dags att växa upp, ta ansvar för mitt liv och reda ut vad jag verkligen vill med mitt liv.

En sak är jag säker på, jag ska leva mitt liv. Jag ska se så mycket av världen som jag bara kan och jag ska hitta något jag verkligen trivs med.

Igår ställde jag en fråga till den bästa människan jag känner. Min gode vän Markus. Jag frågade om han ville vara min dejt på balen(långt kvar, jag vet). Han blev rörd och sa att han gärna följde med. Det betyder mycket för mig. Tack älskling, du betyder världen för mig.

Efter skolan tog jag en fika med Hanna och Linn. Det var mysigt. Sen jobbade jag 17-22, vilket inte var riktigt lika kul. Ska bli skönt när dte är över.

Nu ska jag sussa. Natti/jenny

De här vill jag ha just nu

Tidigare inlägg
RSS 2.0