Sick and tired, but excited

Klockan är 01.25 och jag borde verkligen gå och lägga mig. Vi åker till Stockholm tidigt imorgonbitti. Monzora skulle åka från Växjö idag till Kalmar, men råkade hamna i Karlskrona. Så det blev för SJ att punga ut med pengar till taxi och så fick jag hämta henne i stan sen. Så vi kom hem för bara en liten stund sen och nu är jag alltför pigg för att kunna sova.

Imorgon ska vi iallafall åka tidigt, sen bär det av mot Tyresö utanför Stockholm och sen blir det utgång i Sthlm senare på kvällen. Härligt! Vet dock inte hur det är med åldersgränser och så i Stockholm, men det ska nog lösa sig. På lördag blir det the Voice 08 och så utgång igen på kvällen. Riktigt kul ska det bli.

Nu ska jag packa det sista och sen sussa.

God natt/Jenny


Bk-fest

Ska strax börja fixa mig inför kvällens utgång. Ikväll blir det häng med jobbet på Vallen. Mycket trevligt! Har ju inte många dagar kvar nu, så det ska bli ett roligt avslut. Ikväll blir det en svart tunika,nitskärp och converse för hela slanten. Jag gillar när man blandar det kvinnliga och de lite rockigare detaljena. Det blir nog bra.
Jobbet var för övrigt väldigt lugnt idag, satt utstämplad i 1,5 timme och fick sedan sluta två timmar tidigare. Det blir inte mycket cash, men det är otroligt skönt.
Jag kommer sakna gänget på jobbet otroligt mycket när det är slut. Men nu finns det nya möjligheter och det är alltid roligt.

På fredag blir det en party - weekend i Stockholm med Monzora och Lollo. Riktigt härligt! Lördagen ska spenderas i Kungstrådgården på The Voice 08. Adam Tensta bland annat. Det blir ett riktigt bra avslut på sommaren. Snart är solan tillbaka, men jag längtar faktiskt. Men det gör jag alltid. Bara roliga ämnen detta året med!

Det var allt för ikväll/Jenny

Too late

Ursäkta för en väldigt lång bloggpaus. Jag har inte ens en ursäkt. Mycket har hänt på senaste tiden, kan ju alltid försöka försvara mig med det. Men om man jämför med Blondinbella lever jag nog ett ganska lugnt lant -liv. Men i min värld, har det varit en del saker och framförallt stor ångest. Jag har bland annat sagt upp mig från mitt jobb efter 2,5 år. Det känns både som att jag har väntat för länge, men det känns samtidigt tråkigt. Jag har ju fått träffa så underbara och härliga människor och om en vecka är det över. Då har jag min sista arbetsdag. Det sjuka med hela grejen är att jag inte har något nytt jobb än. Jag får väl försvara mig med att jag vill sattsa allt på sista året i gymnasiet och inte har tid med ett jobb vid sidan av. Men det kanske bara är bullshit,  vad vet jag?

Sommaren har gått så sjukt fort. Först var jag i Grekland i över två veckor, efter det var det sjuksriving i två veckor som gällde. Nu har jag mest jobbat och umgåtts med mina kära vänner som snart flyttar ifrån mig till Norge. Det är sjukt hur fort tiden går. Igår lekte vi med femlingarna i trådgården, idag är vi helt plötsligt vuxna och med det följer ansvar. Ibland längtar jag till tiden då ens största problem var att vara först med den coolaste Barbien. (åh, vad jag hade fina Barbiesar).
Redan går min hjärna på högvarv, tankarna kretsar runt vad jag ska göra med mitt liv. Ibland glömmer jag att faktiskt leva det. Jag har stora planer, kanske för stora. Men det är det som gör mig till den jag är.

Jag har alltid tänkt mycket, det är sådan jag är. Jag behöver mina ensamma stunder för att kunna fungera. Jag gillar att festa, träffa nya människor och resa. Men framförallt gillar jag de stunder då jag kan vara helt och hållet för mig själv. Jag har nog vänt och vridit på denna värld och hur den fungerar väldigt länge nu. Ibland vill jag bara släppa allt och ge mig ut i världen och se och hjälpa där jag behövs. En del tror inte på en globaliserad värld, en del hävdar att blod är tjockare än vatten och att vi ska stänga våra gränser och bara hjälpa "våra egna". Sådana personer har inte förstått grejen med en globaliserad värld. De har inte förstått vårt ömsesidiga behov av varandra. Det är sant, vi behöver alla varandra.


Ursäkta om det blev en hel massa svammel nu, det är lördagskväll och jag är väldigt trött. Nedan: En bild från en trevlig kvälll hemma hos Johanna



Ny Design

Alting blir så mycket roligare då. Fick hjälp av min lillebror(fick dock muta honom med åtskilliga rutor Geisha). Tack för hjälpen Björn. Här har ni en länk till hans hemsida; www.bjornfoto.se.


I övrigt har dagen varit lugn. Jag har legat på den där konstiga magnetmattan(?). Kände mig också väldigt konstnärlig idag, så jag plockade fram mammas gamla staffli och började blanda färgerna. Halvvägs igenom tröttnade jag dock och målningen ser mest ut som en sju - årings verk.

Jag har alltid önskat att jag vore mer praktiskt lagd. Jag älskar att göra saker med mina händer, måla och göra saker i lera och sånt. Men det kommer aldrig ut så som jag hade tänkt mig. Jag har alltid jättestora planer i mitt huvud, men jag kan inte få ut det därifrån och ner på pappret. Jag är mer teoretiskt lagd och kan komma ihåg i princip allting jag läser, vilket är riktigt härligt. Men en del kan aldrig släppa den där önskan om att kunna vara mer praktiskt lagd.

Idag mår jag iallafall lite bättre och det är riktigt skönt. Men imorgon blir det läkaren igen och jag hoppas verkligen att allt är som det ska.

Puss!


Här är en bild på min käre bror:


It´s like a waited my whole life...

...

Ursäkta för bloggtorkan. Jag har helt enkelt varit så låg att jag inte orkat. Jag vill inte vara sjuk längre. Jag orkar inte. Igår begav jag mig ut på äventyr - en tripp till IKEA med mamma och lillebror. Halvvägs genom varuhuset ville jag bara lägga mig ner på marken och bli överkörd av alla kundvagnarna. Men det kunde jag ju inte, så jag vandrade framåt, släpandes på åtskilliga nya saker till rummet. När vi kom ut hade jag fått feber.

 Köpte en ny skrivsbordsstol, bland annat. Rosa i plast är den, haha. Jag tycker den är skitcool. Hemma igen tänkte jag i allafall att jag skulle lägga ytterligare lite energi på att bygga ihop den. Jag menar hur jobbigt kan det vara? JO det ska jag tala om. Jag tror jag kämpade med den där jävla stolen i 20 minuter. Det gick ju inte? Sju steg var det man skulle ta sig igenom. Jag kände mig som en två - åring som inte kan få rätt kloss i rätt hål. Tillslut fick pappa komma och hjälpa mig. Ännu mer förudmjukande är ju att stolen heter "snille".

Är väldigt avundsjuk på alla som var ute och festade igår också, när den här skiten är över, ska jag festa satan!


Hos kusinerna

Nu har jag struntad i min isolation och gett mig ut till Ekenäs, till mina kusiner. Vi håller på och grillar och ska sedan kolla på kort. Vi har ju varit i Grekland och de har varit i Frankrike. Så det ska bli kul. Något grillat kött blir det dokc inte för mig. Får nog inte i mig det hur mycket jag än försöker.

Inatt väcktes jag vid 01.05 av Markus som ringde och sa att han var i Kalmar. Han frågade om jag kunde komma och hämta honom. Så i väg åkte jag mitt i natten i spöregnet och hämtade honom , då han hade varit på Vallen, Vi pratade en stund sedan somnade vi.

Idag har jag ondare än vad jag har haft hittills. Åkte till Heike och Johny på förmiddagen och fick ligga på någon slags magnetmatta. Det ska tydligen vara bra för läkningen. Så nu ska jag ligga på en sån en halvtimme, 4 ggr om dagen. Hm..

NU ska vi käka.

Hoppas ni har en bra dag

Puss! /J

Lördag?

Jag har fortfarande så sjukt ont. Men jag får tänka att om två veckor är det förhoppningsvis bra för ett tag. Markus ringde förut idag, det piggade upp mig. Ville så gärna skratta, men det gjorde lite för ont. Han är iallafall en av de bästa människorna jag vet och jag är grymt tacksam för att jag har honom som vän.

För övrigt har jag inte mycket att berätta. Jag är grymt iriterad för att jag måste vara hemma i två veckor. Men jag lär väl vänja mig snart.

Här nedan kommer två bilder från Grekland. Den första är solnedgång på Santorini och den andra på Milos. Härligt? JA!

      


Nu ska jag se färdigt The Last Kiss och sen försöka få mig lite sömn

Puss! / J

Hurts, oh it hurts

Jag har så ont, så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Åkte in till sjukhuset idag för en, vad jag trodde skulle vara en liten operation. Nej så blev det inte. Det värsta av allt är att de inte kan söva vid sådana operationer, så jag var tvungen att vara vaken( dock bedövad till britsningsgränsen). Tio sprutor och tolv stygn senare ser jag som läkaren så fint lade fram det - misshandlad ut. Jag kan varken äta eller dricka normalt och jag måste vila i två veckor. Själv tycker jag att jag ser ut som om jag blivit släpad i ett rep efter en bil, i 110 km/h, med ansiktet före. men hej, om två veckor är det över iallafall.

Gårdkvällens utgång var iallafall en hit. Inte för att det blev något skaka rumpa på Vallen som vi hade tänkt oss, eftersom det var så fruktansvärt dåligt med folk. Men det var härligt att träffa vännerna igen och KM var riktigt trevligt igår.  Jag vet att jag lovade att lägga upp lite bilder från gårdagen, men jag har helt enkelt inte ork till det nu. NU ska jag istället bädda ner mig i sängen och kolla på en film.

Hoppas ni mår bra iallafall.

Puss! / JM

Trött, eller hur stavas det?

Flugor säger jag bara..
Jag hatar dem, vad gör de för nytta? Jag har legat hela natten och försökt döda eller vifta bort dem. Det går ju inte! Jag tror att jag har fått ungefär 3 timmars sömn i natt eftersom jag var tvungen att hasa mig upp vid halv åtta och köra in till sjukhuset för en spruta. Men men, har iallafall några timmar på mig nu att vila upp mig inför kvällens utgång. Ska bli riktigt kul. Härligt att träffa tjejerna igen! Kameran följer med, så imorgon kommer det nog upp några bilder här på bloggen. Just nu har jag inte mycket mer att tilläga.

Härligt med det fina vädret!

Nedan: En bild ifrån Naxos i Grekland. Bakom mig ligger en sjunken stad under vattnet.



Fresh start

Det här med att ha en blogg har jag provat på förut. Dock blev det aldrig någon vana av det, trots att jag älskar att skriva. NU ska jag ge mig på det igen och ska verkligen försöka skriva minst 2 gånger om dagen. Bloggen kommer framförallt att handla om mig och min omgivning, men också de tankar som ploppar upp i min hjärna för jämnan. Det händer ganska ofta.

Kom hem från Grekland igår, även om det inte syns på min hy. Haha jag vet inte, men man kan verkligen inte se att jag har varit utomlands i två veckor. I förrgår kom vi med båten från ön Milos till hamnstaden Pireus(ett stad som växt upp runt hamnen, som idag är i princip sammanväxt med Athen) och det slog mig hur bra vi har det här i Sverige med vårt sociala skyddsnät. Aten är en stad med flera miljoner invånare. På gatan fick jag i princip hoppa över olika tiggare, barn tillochmed. Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta att se detta och helst av allt hade jag bara velat springa därifrån. Men jag vet ju samtidigt att det här är något som förekommer i alla storstäder.

När man lämnar Sverige, känns det som man lämnar en stor bubbla. En bubbla av trygghet. Man kan inte riktigt få grepp om hur det är i andra länder, när man är så van vid en så välordnad och trygg vardag. För oss turister är allting så bra och de tar så väl hand om en, men det finns också en baksida som inte är lika idyllisk. Vårt hotell var riktigt fin, men låg ända i ett "slumområde" eftersom vi skulle kunna vara nära färjorna. I varje hörrn satt hemlösa, alkoholister osv. Jag som tursit, får nästan ¨dåligt samvete av att jag och min familj kan kosta på oss en semester i två veckor, när andra knappt har mat för dagen. Ändå vet jag att det inte är så, att det inte fungerar så. Som turist bidrar jag ju till att människor får arbete. Men för mig är det ändå svårt att se det så. Finns det ingen hjälp, finns det ingenting vi kan göra?

När vi satt på en uteservering i Pireus kom det hela tiden försäljare som ville att vi skulle köpa "rolex" och annat krimskrams. En taxichaufför förklarade för oss att de inte var greker, utan Pakistanska flyktingar som inte kunde försörja sig på annat vis. Tydligen är Greklands flyktingpolitik inget att hyrra för, utan det finns ingen vidare hjälp för de som söker sig en räddning där. Det här är hemskt tycker jag. Jag klandrar inte grekerna direkt, men det borde finnas något man kunde göra inom EU som hjälper medlemsländerna att kunna ta itu med sin flyktingar och en bättre intergration. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, jag vet bara att det skär i mitt hjärta av att se människor lida.

Förövrigt var vi tvungna att korsa horkvarteren när vi skulle ta oss till vårt hotell. Jag måste ju säga att de är påhittiga inom porrindustrin. Inte för att jag är särskilt utbildad inom ämnet, men aldrig förr har jag sett så många neonskyltar med obscena förslag eller så många kreativa namn på porrfilmer. Vad sägs om Rub my muff eller Extraordinary eurobabes vol.1? Hmmm..

Nu till ett annat mycket roligare ämne. Ikväll var mamma och jag och såg Sex and the City. Så jävla bra! Alla som inte har seet den, måste snarast bege sig till en biograf och se den.  Jag trodde aldrig att de kunde göra en film som kunde mäta sig med serien, men hey vad de lyckades!


Nu ska jag se Step up och sedan sussa!

Natti natti/ JM


Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0